Sorg blandas med det praktiska

När någon dör är man som närstående ofta oförberedd på vad som kommer att hända den närmsta tiden. Kanske är det första gången man måste hantera ett dödsfall på nära håll.
Mitt i känslor av sorg och saknad finns ofta en hel del praktiska frågor som behöver lösas. Det kan vara allt från att gå igenom personliga tillhörigheter, informera vänner eller myndigheter om dödsfallet, ta hand om juridiska frågor som rör arv eller boende och ordna med begravningen.
Alla dödsfall är unika och sorg tar sig olika uttryck. Hur man reagerar på sorg är olika beroende på omständigheterna, vilken relation man hade till den som avlidit och hur man är som person. Om någon i en barnfamilj dör leder det till stora förändringar för barnen. Beroende på barnets ålder kan man behöva förklara vad som har hänt på olika sätt.

Dödsfall på sjukhus eller vårdhem

De flesta människor avlider på sjukhus eller vårdhem på grund av hög ålder eller sjukdom. Läkaren har då ansvar för att bekräfta dödsfallet och att utfärda ett dödsbevis. I vissa fall då dödsfallet är väntat, exempelvis på ett vårdhem, kan läkaren fastställa att döden har inträtt utan att läkaren själv har sett kroppen. En förutsättning är då att läkaren kan avgöra det efter en undersökning som har gjorts av en sjuksköterska. Läkaren skriver sedan dödsbeviset som skickas till Skatteverket där personen registreras som avliden. Läkaren ska också skriva ett intyg om dödsorsak som underlag till den statistik över dödsorsaker som finns i Sverige.

Dödsfall i hemmet

Om en person dör hemma bör man som närstående ta kontakt med vården. I första hand kontaktar man den som hade ansvar för vården av personen, om det finns en sådan. Sedan kan en sjuksköterska eller läkare bekräfta dödsfallet och en läkare utfärda dödsbevis. Det finns alltid tid för att lugnt och värdigt ta farväl av den som har gått bort.
Om man inte vill att den som avlidit ska vara kvar i hemmet kontaktar man en begravningsbyrå som hämtar den avlidne. Begravningsbyråerna har jour dygnet runt.
Om man vill kan man själv som närstående ta hand om det som behöver göras med den avlidne, men det vanligaste är att man anlitar en begravningsbyrå.

Oväntade dödsfall

Om någon dör oväntat på sjukhus eller någon annan vårdmottagning har vårdpersonalen ansvaret för det som ska göras. Vanligtvis kan en läkare skriva ett dödsbevis och ett intyg om vilken dödsorsak som är trolig med hjälp av journalen och annan information om omständigheterna kring dödsfallet.
Ibland behöver en obduktion göras. Det innebär att en läkare gör en inre kroppslig undersökning av den avlidne.

Oftast görs detta i samförstånd med närstående. Men det finns situationer när obduktionen måste genomföras trots att den avlidne under sin levnad uttryckt en motvilja mot obduktion, eller de närstående motsätter sig det. Dessa undantag regleras i lag. Om en sådan situation uppstår är det viktigt att man som närstående känner sig väl informerad om varför det behövs en obduktion.
I en del fall kan det krävas en så kallad rättsmedicinsk undersökning. Det är en obduktion som utförs när dödsfallet är helt oväntat eller om det finns en misstanke om att ett brott begåtts.

Om en person oväntat har avlidit hemma eller till exempel utomhus på allmän plats ska man i första hand ringa ambulans via larmnumret 112. Ambulanspersonalen kontaktar då polisen som på plats tar ställning till ifall det behövs en rättsmedicinsk undersökning för att utesluta brott.

Dödsfall utomlands

Om en person avlider utomlands är det vanligen en lokal läkare eller polis som gör identifieringen och som kontaktar den svenska ambassaden eller konsulatet i det land som dödsfallet har skett. Ambassaden anmäler i sin tur händelsen till UD:s konsulära enhet som meddelar de närstående genom den lokala polisen i Sverige. Som närstående uppmanas man ta kontakt med UD som behöver veta om den avliden varit försäkrad och hur man vill ta hand om kvarlevorna.

Det är ambassaden som utfärdar dödsbevis och andra intyg som är nödvändiga för en eventuell hemtransport. Sedan är det försäkringsbolagen som ordnar med hemtransporten eller eventuell begravning på plats. Om den avlidne inte varit försäkrad är det de närstående som får bekosta hemtransporten men med praktisk hjälp från ambassaden.
Vid misstanke om brott så är det den svenska ambassaden eller konsulatet som ordnar med tillstånd för polisutredning och obduktion av kroppen